Min nyårspresent till alla mina nära och kära samt till alla andra som vill läsa är denna blogg. Men ni skulle egentligen ha fått den som julklapp. Problemet var bara att före jul lyckades jag inte förstå hur jag skulle bära mig åt för att skriva. Därför fick ni alltså vänta och ni måste ha fortsatt tålamod. Det tar tid för mig att komma igång, tror jag.
Men nu undrar ni förstås hur jag kom på något så tokigt som att börja med en egen blogg och det ska jag berätta. Det var någon gång i mitten av november, när det kändes som om jag hade hela världen emot mig och livet var ett helvete. Det kändes så för att tolkcentralen och färdtjänsten och allt annat också strulade till vardagen för mig. Då sa jag till några av er, mina vänner, att jag skulle börja skriva blogg, aå att alla får veta om mitt helvete. Någon av er svarade: "Gör det!" och det inspirerade mig. Någon gång i november började jag dessutom läsa en viss väns blogg och det inspirerade mig också. Tack för det! Nu får ni inte tro att jag bara ska skriva om mitt s.k. helvete. Nej, jag ska som min sidrubrik säger skriva om vad Linda - alltså jag - tycker och tänker om mitt liv och min vardag.
Nu ska jag sätta mig i soffan och läsa alla cirka 150 SMS från er, mina nära och kära, som jag fick igår, i natt eller idag och som jag inte har tagit mig tid att läsa än. För igår spelade jag Plump och hade jättetrevligt och jag vann! Och idag ät hela familjen - d.v.s. Malin, Mamma och Pappa middag hos mig. Nu är Malin i stallet och Mamma och Pappa sitter i bilen någonstans på väg till Skåne.
Jag önskar alla läsare ett riktigt GOTT 2009!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Linda! Jag är så glad att du kom på den vannsnniga och det klokaste beslutet att skriva om din vardag. Jag har funderat många gånger hur du hittar dina strategier för att klara av vardagen! Du är min förebild! Lycka till med bloggen. Den kommer jag definitivt att läsa. Spela Plumpen med färjtänsten så ska du vinna. =) Kram A-M
SvaraRaderaHej Linda! Nu är vi föräldrar hemkomna till Skåne. Det verkar intressant med en blogg. Jag ska följa ditt skrivande. Kram från Mamma Eva.
SvaraRaderaHej Linda. Väldigt kul att du har börjat blogga! Jag bloggar redan och det kan du klicka på mitt namn ovanför sen kommer dutill min sida. Jag kommer att följa din blogg framöver och ha en god fortsättning du! Kramar!
SvaraRaderaHej och God fortsättning!
SvaraRaderaOch jag önskar dig lycka till bloggandet!
Kramar från Ann som inte bloggar än.
HEj Linda Härligt att du börjat Bloggga JAg kommer att läsa både nu och då och du ver att jag känner till frustrationen du hamnar i nu och då ,Jag har ju levt på sidan av den hela mitt liv ... Blogga nu allt vad krafterna räcker till detta nya år Kram Marie N
SvaraRaderaHej Linda!
SvaraRaderaGod fortsättning på det nya året du också!
Jag blev nyfiken på din nyårspresent. Jättebra att du har börjat blogga tycker jag. Det är ett bra sätt att skriva ner sina tankar. Är lite osäker på hur man gör och är inte så hemma med bloggar o sånt.
Men alla är vi barn i början!
Lycka till med din blogg o jag kommer att följa den när tiden räcker till. kram fr Eva R.
hEJ! vAD HÄFTIGT ATT DU HAR SKAPAT EN EGEN BLOGG! jAG MÅSTE VARA ÄRLIG ATT DET ÄR ALLRA FÖRSTA GÅNG I MITT LIV ATT KOMMA IN I NÅGON BLOGG! dET ÄR EN UTMANNING FÖR MIG ATT PRÖVA SKRIVA OCH SÄGA ATT DU ÄR EN TUFF TJEJ! :-) jA JAG FÖLAJR DIN VARDAG. OCH JGOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET FÖRRESTEN! kRAMAR FRÅN JANE
SvaraRaderaHej Linda! Tack för Dina tankar, jätte intressant att få ta del av dom.
SvaraRaderaTänk att vi lever i 2009... Det är så man inte tror det ibland när vi får vara med om saker som tillhör 1980-talet. Eller ska vi säga 1990-talet?! Jag tänker på hur Landsting och kommun, hur dom tänker och handlar. Tänk t ex att inte få tolk när man som mest behöver det! Eller ledsagare när man vill gå ut och gå i skogen. Att man som funktionshindrad måste hela tiden planera varje minut, inte kunna göra något spontant.
Som Jane skriver: "Du är en tuff tjej", jag håller med henne 100%.
Kommer att följa Din blogg med nyfikenhet! Å Du, glas/muggar kommer och går, men hjärtan, det finns det bara ett utav.
Kram! /Cissi J