Vilken tur!

En av mina kollegor hade läst inlägget, där jag skrev om den avskyvärda blanka köksbänken och hon berättade för mig att den är tillfällig p.g.a. att leveransen av den "rätta" köksbänken av ek är försenad! Vilken tur! Men det är synd att jag inte har fått veta tidigare. 

Att tvingas samåka

I mitt allra första blogginlägg här skrev jag att jag kom på det tokiga att börja blogga någon gång i mitten av november, när det kändes som om jag hade hela världen emot mig och livet var ett helvete, som alla borde känna till.

 

Men jag har inte berättat vad som hände just i november.

 

En av många saker var att jag fick ett brev om att mitt färdtjänsttillstånd gick ut vid årsskiftet och att jag skulle fylla i ett papper med ett antal frågor, om jag ville ha ett nytt tillstånd. Tyvärr sparade jag inte frågorna, men det var några av de dummaste frågorna jag har fått i stil med hur många meter jag kan gå och om jag kan stiga på bussen. Jag svarade som det är att jag kan gå MÅNGA meter och att jag kan stiga på bussen, om jag har ledsagare, men att jag inte har det vid alla tillfällen, när jag måste ta mig någonstans.

 

Efter ett tag fick jag ett mail från färdtjänsthandläggaren och hon skrev så här:

 

"I tidigare utredning har du beviljats ensamåkning. Jag ställer frågan om du kan samåka med andra ... Beskriv om nej varför."

 

Och jag svarade följande:

 

"Det är samma förhållande som tidigare som gäller...... D.v.s. att jag inte kan samåka, eftersom taxichaufförerna inte kan kommunicera med mig (på taktilt teckenspråk) och därför inte kan ge mig information om vart vi åker och när det är min tur att stiga av och jag blir totalt vilse, när jag inte åker de vägar som jag är van att åka...... Däremot kan jag samåka, när jag har ledsagare med i bilen eller när den andra passageraren är någon som jag känner och som alltså kan kommunicera med mig......"

 

Nästa dag skrev handläggaren:

 

"Vi har nu något som är direktresa och det innebär att man samåker men hämtas sist och lämnas först. Det innebär att du inte behöver åka runt utan resan för dig går direkt till din slutadress."

 

Då frågade jag:

 

" ... jag undrar om ni kan garantera att det alltid är direktresa som det blir? Och problemet är fortfarande att jag inte får veta att det finns andra med i bilen och det känns lite obehagligt...."

 

Strax efter jul efter att mitt tillstånd hade blivit tillfälligt förlängt till sista januari fick jag ett nytt mail från färdtjänsthandläggaren. Nu ville hon ha läkarintyg som medicinskt talar om varför jag inte kan samåka. Tur att det finns hyggliga läkare som skriver ett sådant intyg.

 

Så idag efter att mitt tillstånd hade blivit tillfälligt förlängt till både sista februari och sista mars kom ännu ett mail. Med detta innehåll:

 

"Din ansökan om färdtjänsttillstånd förenat med undantag från samåkning är nu prövad.

 Du kommer att beviljas fortsatt färdtjänst t o m 2012-03-31.

Din ansökan om tillstånd för undantag för samåkning kommer dock att avslås.

2006 kom en vägledande dom från Kammarrätten i Jönköping gällande krav för att beviljas färdtjänsttillstånd med undantag från samåkning.

Kravet är att den färdtjänstberättigade p g a sitt funktionshinder skall vara förhindrad att utnyttja färdtjänsten om resorna samplaneras med annan färdtjänstberättigad för att undantag från samåkning ska kunna beviljas.

Inom några dagar kommer du att få vår färdtjänstutredning med bedömning och motivering till beslutet skickad till dig per post.

Beslutet kan överklagas och information om hur medföljer.

Önskar du utredning och besvärshänvisning bifogad också i ett mail?"

Tack och lov att jag fick fortsatt tillstånd, men jag undrar om jag inte p.g.a. dövblindhet är förhindrad att utnyttja färdtjänsten om resorna samplaneras? Jag får ju som jag svarade till handläggaren inte ens veta, när det är min tur att stiga av?

Vad skulle hända, om jag säger att jag inte vågar åka färdtjänst p.g.a. samåkning? Får jag extra ledsagartimmar? Eller ska jag inte ens kunna ta mig till jobbet?

Och det sista - om jag önskar utredning och besvärshänvisning bifogad också i ett mail? Självklart! Hur ska jag annars kunna läsa?

 

Igårkväll ...

... fick jag ett städryck och tömde en av mina byrålådor och inte visste jag att där fanns så många gamla trasor! Men jag är ju en av världens största samlare och tycker inte om att kasta något! Igår åkte i alla fall bl.a. 16 stycken BH i soppåsen! Om jag räknade rätt? Bra jobbat, va?  

Jag glömde berätta ...

... i mitt senaste inlägg om mikrovågsugnarna. Tidigare stod två stycken på köksbänken och två stycken uppe på en hylla ovanför bänken. Nu står alla fyra uppe på en hylla ovanför "spegelbänken". Och jag som är så liten kan inte se siffrorna, när jag ska ställa in tiden!

 

 

För två veckor sedan ...

... den 18 februari skrev jag om omtänksamma kollegor och nu kanske någon undrar hur det blev med den grå färgen? Så det ska jag berätta! Förra måndagen var jag sjuk, så jag kom tillbaka till jobbet förra tisdagen vid 11-tiden efter att först ha varit en sväng till Syncentralen. Jag passade på att ta med min ledsagare för att inspektera personalrummet. De grå dörrposterna som blev en något mörkare nyans var OK, men ändå ett gränsfall, alltså var de nästan för ljusa, men de var inte det värsta! Nej, värre var det inne i personalrummet, där det finns en pelare som tidigare var klarblå och stod bredvid ett bord. Nu är bordet flyttat och pelaren står för sig själv mitt i rummet och den är ljusgrå, den nyans som dörrposterna skulle ha haft. När jag frågade varför pelaren inte hade fått samma något mörkare nyans fick jag till svar att det skulle bli för mörkt! Efter många diskussioner och förslag till åtgärder vid lunchen blev jag lovad att pelaren ska få ett "bälte" av mörkgrå kakel, samma mörkgrå kakel som finns på köksväggarna. Men allra värst är köksbänken! Den är mörkgrå och BLANK som en spegel! När taklamporna och bänklamporna är tända blänker och återspeglas de i köksbänken!

Att hålla tummarna gav inte resultat

Detta svar fick Maria från Tolkcentralens enhetschef:

 

"Din beställning av tolkar till Western-ridning den 6 - 8 mars har i dag
behandlats i ledningsgruppen här vid Tolkcentralen. Vi har förstått att det
beslut som meddelats av vår samordning gjort Dig både upprörd, arg och
besviken. Tyvärr är våra resurser begränsade. Närmare 15 av 100 inkomna
beställningar kan inte utföras. Dessutom råder det nu ett övertidsstopp
vilket ytterligare begränsar möjligheterna att genomföra tolkuppdrag under
kvällar och helger. Vi kan därför tyvärr inte ändra på det beslut som redan
meddelats Dig.
Vi har förståelse för att alla som inte får tolkar till sina beställningar
blir besvikna och beklagar det."

Isskulpturer och vita hästar

Igår skrev Anne-Maj på sin blogg att hon inte kunde se isskulpturerna, när hon skulle gena över torget... Det fick mig att tänka på Rosa, som är en vit islandshäst. Jag skulle hämta henne i hagen i fredags och jag såg inte henne. Min ledsagare sa att hon stod precis vid grinden. Vi gick in i hagen och min ledsagare sa igen "Där är Rosa!", men jag såg fortfarande inte henne. Vi gick några steg och min ledsagare sa för 3:e gången "Där är Rosa!" Då kände jag hennes huvud och mule strax framför mig!

Sötmandel istället för jordnötter

Idag skulle jag göra s.k. "Flygande Jakob" till lunch. Jag letade efter jordnötter i skåpet. Jag trodde jag hade en påse kvar sedan tidigare, men jag hittade den inte. Jag tänkte ringa till min syster och fråga ifall hon kanske hade påsen där, men jag letade lite till först. Då hittade jag en påse vars innehåll kändes som jordnötter, men jag tyckte det var lite konstigt att påsen var röd och inte blå, som jag trodde den skulle vara. Äsch, jag minns säkert fel, tänkte jag. När det var dags att äta, upptäckte jag att det var sötmandel och inte jordnötter i den röda påsen!

Inklusive dövblindheten

Här är dagens sjätte och sista inlägg.

 

Ikväll har jag också läst ut Susanne Schäfers självbiografi "Stjärnor, linser och äpplen".

 

I boken säger Susanne så här: "Jag tror helst jag vill vara som jag är, inklusive autismen ... "

 

Och jag håller med och tror att jag också helst vill vara som jag är, inklusive dövblindheten ...

 

Kari Steindal har skrivit bokens slutord och avslutar så här: "Kanske vi andra kunde betala andra hälften av räkningen? Kunskap är ingen börda, tolerans kostar ingenting, mångfald är inte farlig. Vilket samhälle vill vi ha?"

 

Fundera på det, när det gäller dövblindhet också!

 

Spöklampor

Den 14 januari skrev jag att min utebelysning inte fungerade ... Men den var inte trasig ... Den spökade bara ... För nästa dag lyste den igen ... Nyss stod jag i köket och tittade mot fönstret och undrade varför det var så mörkt, så jag gick ut för att undersöka saken och mycket riktigt ... Utebelysningen var släckt!

Slöseri p.g.a. dövblindhet

Jag älskar mango och förra veckan undrade jag hur jag kunde ha ätit upp alla frukter som jag hade köpt ... Så idag, efter att ha varit hemifrån hela denna vecka, hittade jag två stycken halvruttna mangofrukter bakom mitt fruktfat ... Synd att bara kasta dem, men jag var så illa tvungen, de gick inte att äta ... Och jag hade ju inte sett att de låg där ... Sedan satt jag vid köksbordet och åt kvällsmackor ... Då åkte gurkskivorna av och jag kröp på golvet och letade och letade, men jag hittade dem inte ...

Reklam & Punktskriftsböcker i brevlådan

De senaste veckorna har jag retat mig på att jag har fått massor av reklam i brevlådan, trots att jag har en lapp där det står "INGEN REKLAM!" ... Och för ett tag sedan upptäckte jag varför ... Naturligtvis var lappen borta ... Och nu när det är så kallt, är det omöjligt att klistra dit någon ny lapp, så jag får väl fortsätta att dras med reklam ett tag till ... Idag fick jag en annan överraskning i brevlådan ... En hel väska med 4 stycken punktskriftsböcker nertryckt i brevlådan! OK, bättre det än att behöva gå till Posten och hämta dem, som jag fick göra förra gången ... Men jag undrar vad TPB (Punktskriftsbiblioteket) tycker om att böckerna hanteras så? Punktskriftsböcker ska lämnas vid dörren och ingen annanstans!

Håll tummarna för Maria!

I förmiddags skrev jag att Maria inte får tolkar till DBU:s ridweekend. Sedan dess har jag för FSDB Örebro-Värmlands räkning skrivit till Tolkcentralen och jag har fått svar av samordnaren. Hon lovar att ta upp frågan både med enhetschefen och verksamhetschefen nästa vecka, så nu får ni hålla tummarna för Maria!

Dags för min andra insändare till Nerikes Allehanda

Det är ingen ände på tolkeländet! Igår kväll satt jag på tåget och fick SMS från Maria som skrev att hon var jätteledsen och mådde jättedåligt. Så när jag kom hem, ringde jag till henne för att höra vad som var galet. Då berättade hon att hon hade fått besked från Tolkcentralen att hon inte får tolkar till DBU:s ridweekend. Hon ville ha hjälp att överklaga, så jag fick förklara att det är omöjligt att överklaga Tolkcentralens beslut. Jag lovade hjälpa henne att kontakta Patient-nämnden istället och jag frågade om jag fick skriva till Nerikes Allehanda. Det fick jag så här är min andra insändare:

 

Berövad dröm och delaktighet

 

Maria är 30 år och har dövblindhet. Hennes största dröm har alltid varit att få prova på Western-ridning. Nu har hon fått chansen genom att Dövblind Ungdom (DBU) arrangerar ridweekend den 6-8 mars på Jultorp Ranch utanför Herrljunga. Detta har Maria verkligen sett fram emot. Hon har redan betalat anmälningsavgiften och till och med kontaktat tidningen Luckyrider, som skriver om just Western-ridning, för att de ska komma dit och göra reportage och visa att det är möjligt att rida trots dövblindhet. Men nu har Maria blivit berövad drömmen och möjligheten till delaktighet vid denna ridweekend av Tolkcentralen, som inte erbjuder henne några dövblindtolkar. Varför inte? Naturligtvis för att Western-ridning anses vara fritidsaktivitet och räknas till nivå 3 i Tolkcentralens prioriteringsordning. Men i definitionen av dövblindtolkning, som Förbundet Sveriges Dövblinda (FSDB) har antagit, står det: "Dövblindtolkning är en förutsättning för att personer med dövblindhet ska kunna uppnå full delaktighet, jämlikhet, självständighet och självbestämmande på alla områden i samhället /.../ När och i vilken omfattning dövblindtolkning behövs är olika från person till person och från situation till situation. Varje enskild person med dövblindhet är själv den som vet bäst, när och i vilken omfattning som just han / hon behöver dövblindtolkning." Min uppmaning till alla som läser detta är att låta Maria - och alla andra personer med dövblindhet - vara delaktiga, jämlika och självständiga medborgare samt att själva få bestämma. I Marias fall handlar det om att själv få bestämma att hon vill åka till Jultorp Ranch och låta den efterlängtade drömmen bli verklighet. Istället är Maria nu jätteledsen och mår jättedåligt. Maria känner sig också diskriminerad och tycker att den efterlängtade drömmen är förlorad.

Omtänksamma kollegor

Det var ett tag sedan jag skrev här sist ... Det har inte blivit tid och ork till att skriva ... Förra lördagen tillbringade jag större delen av dagen på Boda Borg och gick samma bana igen och igen och igen - ungefär femtioelva gånger ... Men ibland ska man inte tänka så mycket ... Det är oftast enklare än det ser ut att vara ... Till sist fick vi i alla fall den efterlängtade stämpeln! Lördagskvällen avslutades på den grekiska restaurangen Efesos ... Mums! På söndagen började jag känna mig matt och i början av förra veckan åkte jag på en rejäl förkylning som höll i sig hela veckan ... Det var säkert FSDB:s ordförandes fel, för redan onsdagen innan beklagade jag mig för honom och sa att jag var trött ... Då sa han att han aldrig hade sett mig sjuk och att han ville se det någon gång ... Jag frågade jag om det var OK att jag var sjuk imorgon - alltså på torsdagen? Svaret blev: "Nej! Nej! Imorgon är det styrelsemöte, då måste du vara med!" Förra tisdagen var det dags för slutseminarium med Projektet "Bättre dövblindtolkning" och då tänkte jag nästan ringa till FSDB:s ordförande och säga att jag var sjuk, men jag tordes inte göra det, så jag släpade mig dit i alla fall ...

I fredags satte jag mig på tåget till Skåne och i söndags var det 40-årskalas ... Nu sitter jag återigen på tåget från Skåne till Stockholm .... Jag har jobbat hemifrån denna vecka för att slippa byggstöket på jobbet, där personalköket ska byggas om och personalrummet och korridoren utanför målas ... Idag fick jag SMS från en av mina kollegor som undrade om det är OK för mig att dörrposterna målas ljusgrå? Hon trodde att jag kanske hade kommit överens med arkitekten om att det var OK ... Men nej, jag hade ingen aning om att dörrposterna skulle målas och än mindre om att de skulle bli ljusgrå och hur ska jag kunna svara på om det är OK utan att ha sett färgen? Nu har kollegan sagt till att det ska vara en någon mörkare nyans istället ... Tack för att det finns så omtänksamma kollegor!

Svar till min insändare

I onsdags kom min insändare till Nerikes Allehande med i tidningen. Då hade det gått en vecka sedan jag skickade den, så jag trodde inte den skulle komma med. Jag blev alltså jätteglad, men när jag läste verksamhetschefens "SVAR DIREKT" försvann glädjen. Så här skrev han:

 

"Landstingets resurser är begränsade, det gäller även för Tolkcentralen. Under 2008 hanterades 13 576  tolkbeställningar. Av dessa genomfördes 10 352 uppdrag. Det är rekord i antal beställningar och utförda uppdrag. Trots att nya arbetsformer utvecklas kan alla våra beställningar inte effektueras. För att den som bäst behöver i första hand ska erbjudas våra tjänster har en prioriteringsordning utarbetats. Den har tre nivåer.
 
Under nivå ett sorterar de akuta uppdragen som ofta består av läkarbesök, besök vid sociala myndigheter, polis och rättsväsende. Även oåterkalleliga  händelser såsom dop, vigsel, bröllop och dylikt ges högsta prioritet.
 
Under nivå två sorterar de uppdrag som är kopplade till den personliga situationen och har en direkt betydelse för individens hälsa, livssituation och sociala välbefinnande till exempel besök inom sjukvården, myndighetsbesök, kontakter med skola och arbetsplats, politisk förtroendemannaskap samt styrelse- och / eller medlemsmöte i brukarföreningar.
 
Under nivå tre sorterar uppdrag som härrör till en brukares fritidssysselsättning som idrottsutövande, studiecirklar och fritidskurser. När det gäller dövblindtolkning tog Tolkcentralen under december månad 2008 122 beställningar. Samtliga 17 beställningar inom prioriteringsgrupp ett utfördes. Av 68 beställningar i prioriteringsgrupp två genomfördes 54 stycken. Dessutom genomfördes sex av de 37 beställda uppdragen i prioriteringsgrupp tre. Födelsedagsfester, vattengymnastik, och demonstration av örtsalvor är den sortens uppdrag som har den lägsta prioriteten.
 
Tolkcentralen har i brukarråden önskat dialog om den prioriteringsordning vi arbetar efter. FSDB har då argumenterat för att alla beställningar är lika viktiga och helt tagit avstånd från prioriteringar. Eftersom alla beställningar inte kan utföra vill vi  i brukarråden ha en dialog om hur vi på bästa sätt använder de resurser vi förfogaröver. Det är en dialog mellan FSDB och Tolkcentralen. Politikerna samtalar också gärna med FSDB men inte företrädesvis i brukarråden. Ett forum för politikerdialog är till exempel beredningen för funktionshinder som är angelägna om att snabbt hitta en tid som passar för det. Vi ser också i kommande brukarråd fram emot kreativa diskussioner om hur vi kan utveckla och förbättra Tolkcentralens tjänster inom de givna ramarna.
 
Magnus Sjögren
Verksamhetschef
Tolkcentralen
Örebro läns landsting"

Att vara tanklös

Idag är det söndag och hjärnan har verkligen tagit ledigt.

 

När jag skulle äta frukost, hällde jag apelsinjuice i frukostskålen istället för filmjölk.

 

När jag skulle koka ris till middagen, räknade jag fel, så det blev alldeles för mycket.

 

För övrigt kan jag tala om att fasadgranen åkte in i förrådet idag.

 

 

Att dricka te på jobbet

Nu har jag fått nog av att välja fel te varje dag ... Så häromdagen köpte jag en egen låda med tepåsar - Earl Grey, naturligtvis - och ställde på skrivbordet ... Så nu kan jag njuta av fikarasterna!

 

 

Äckligt!

I morse kände jag något på golvet i duschen och undrade vad det var ... Usch! Det var ett äckligt och genomblött papper, men jag förstår inte hur det kunde ha hamnat där ... ?

 

 

Detta med dofter

Idag var jag på marknad - den s.k. hindersmässan - och att gå på marknad är verkligen en doftupplevelse! Det luktar munkar, brända mandlar, rökt fisk m.m. och belgiska våfflor, som jag bara måste köpa! Men idag luktade det plötsligt hackad gul lök också! Det tyckte jag var lite konstigt, så jag var tvungen att fråga tolkeleven som ledsagade mig vad som var på gång ... Jo, det var en försäljare som demonstrerade något redskap för att hacka lök ...

Störande dofter

Nu måste jag skriva kvällens fjärde blogginlägg ... Snart tröttnar väl läsarna på mig ...

 

Nyss läste jag följande på Anne-Majs blogg:

 

"Dofter hjälper mig mycket faktiskt, istället för att kunna se eller höra bra kan dofterna berätta för mig."

 

Javisst, dofter är ett sätt att uppleva världen, istället för att uppleva med syn och hörsel.

 

Men dofter stör mig också. Idag hade vi styrelsemöte och vid flera tillfällen under mötet attackerades hela rummet av avloppsstank. Fråga mig inte varför!

 

Ofta känner jag igen folk genom att känna dofter, t.ex. när jag besöker min syster vet jag ofta vem av hennes assistenter som jobbar just då, för jag känner deras olika dofter.

 

Men ibland stör sådana dofter också mig ... Jag kan t.ex. känna doften av en viss parfym, som jag förknippar med en viss person och då kan jag inte släppa tankarna på personen ifråga. Jag inbillar mig att han eller hon är närvarande, trots jag vet att det inte är möjligt. Det kan t.o.m. vara personer som bor i andra länder, i andra världsdelar.

 

 

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut ...

Så börjar Cornelis Vreeswijks svenska text till den amerikanska fredssången "Last Night I Had the Strangest Dream ... " av Ed McCurdy. Men jag drömde inte om att "det var fred på jord och alla krig var slut", om "en jättesal där statsmän satt i rad" eller om att de skrev "på ett konvolut och reste sig och sa" att jag alltid ska få tolk när och i den omfattning, som jag själv önskar.

 

Nej, jag drömde två drömmar om den s.k. andra sidan och jag undrar vad det ska betyda?

 

Först drömde jag att jag träffade en bekant som gick bort i höstas ... Han var jätteglad att träffa mig och han sa: "Vi ses snart!"

 

Lite senare drömde jag att jag var och handlade på Coop Extra tillsammans med min syster och att vi var osams, så jag stod mellan några hyllor och tjurade och åt baguette med räkor, som jag hade med dit - jag hade inte tagit där ... Min syster kom och frågade, om jag inte skulle handla något och jag svarade: "Nej, jag ska till paradiset och där behöver man inte ha mat ... " 

 

Märkligt!

 

 

Skulle det inte kunna gå med vår dåliga tolkning?

Det undrar mina föräldrar, när det gäller 40-årsfesten, som jag igår skrev att jag inte får tolk till ... Men det är inte "dålig" tolkning det handlar om ... Istället är det att mina föräldrar inte själva får möjlighet att prata med folk, om det samtidigt ska tolka till mig och att jag inte får möjlighet att prata med vem som helst.

 

 

Insändare till Nerikes Allehanda

Efter att ha skrivit gårdagens inlägg "Inga tolkar :-) igen!" fick jag ett infall att skicka det som insändare till Nerikes Allehanda, så jag gjorde det ... Men ni som har NA som papperstidning får hjälpa mig att se efter om det publiceras, för alla insändare publiceras inte och nätupplagan tar bara med ett få tal av de som är med i papperstidningen.

 

 

Inga tolkar :-) igen!

Det är bara tisdag och hittills denna vecka har jag 3 gånger fått Tolkcentralens standardsvar som lyder ungefär så här:

 

"Vi kommer tyvärr inte att kunna ordna tolkar den XX / XX. Det är p g a resursbrist som vi måste säga nej."

 

 

Och hittills detta år har jag fått samma svar 7 gånger.

 

Nu senast till en släktings 40-årsfest. Alltså ska man inte räkna med att kunna gå på fest eller att träffa släktingar, om man har dövblindhet och behöver tolk?

 

I förmiddags gällde det vattengympa, som jag har beställt tolk till varje vecka sedan hösten 2006 och inte fått tolk till en enda gång! Alltså ska man inte räkna med att kunna gå på någon typ av motion i grupp, om man har dövblindhet och behöver tolk?

 

Igår handlade det om FSDB Örebro-Värmlands familjedag, då vi ska åka till Boda Borg. Alltså ska man inte räkna med att få ha roligt i sin egen förening och göra något annat än att ha årsmöte, om man har dövblindhet?

 

Ikväll hade vi medlemsträff och inga tolkar då heller, för vi skulle lyssna på ett föredrag om örtsalvor och det är inte prioriterat. Men alla våra medlemsträffar är medlemsträffar och borde prioriteras som föreningsverksamhet oavsett innehåll. Det är ju lika viktigt för våra medlemmar att träffas oavsett om kvällens innehåll är information från styrelsen eller ett föredrag om örtsalvor.

 

På måndag är det tolkbrukarråd och då ska Tolkcentralen få höra vad vi tycker! Men vi bad att ansvariga landstingspolitiker också skulle bjudas in till tolkbrukarrådet och fick till svar:

 

"Vi bjuder inte in politiker till tolkbrukarrådet. Vill ni bjuda in till ett möte med politiker försöker vi naturligtvis att medverka."

 

Jag undrar om inte Tolkcentralen delar vår strävan att förbättra tolkservicen? I så fall borde de väl kunna bjuda in några politiker till tolkbrukarrådet och låta dem lyssna på våra synpunkter?

 

 

Jag har blivit utmanad ...

... av Anne-Maj på hennes blogg och hon skriver:

 

Placera bannern på din blogg
Lista tre saker med din kropp du är särskilt nöjd med
Länka till den du fick utmaningen av
Och skicka vidare utmaningen till tre personer du tycker borde vara extra nöjda med sig själva!

 

Men, Anne-Maj, jag är ledsen att göra dig besviken och inte anta din utmaning. Anledningen till att inte göra det är för det första att jag inte vet vad en banner är, för det andra att jag inte förstår vitsen eller poängen med utmaningen och för det tredje att den påminner mig om någon typ av kedjebrev och sådana gillar jag som regel inte.

 

 

Finns änglar?

Det var en av frågorna vid kvällens spännande föreläsning av Charlotta Gyllheden (som är medium, konstnär och bildterapeut) och jag tror absolut att änglar finns ... Kanske med en något annan betydelse än vad Charlotta syftade på ... Vi fick inga dövblindtolkar till föreläsningen p.g.a. att den inte prioriterades av Tolkcentralen ... Men några jätteduktiga tolkelever med en av sina lärare som handledare ställde upp ... Då måste de väl vara änglar?

Ett antal inlägg

Det har inte blivit av att skriva den senaste veckan, men ikväll ska det bli ett antal inlägg. Flera stycken, så jag kommer ifrån det tidigare omnämnda svåraste med denna blogg - alltså att skriva rubriken.

 

I fredags åkte jag till Lund för att prata dövblindtolkning och det blev flera givande frågeställningar, som jag förhoppningsvis återkommer till någon gång. Sedan var tanken att jag skulle träffa en av mina käraste Skånevänner, men varje gång vi två ska träffas är det något som sätter stopp för det. Denna gång var det vännen ifråga som blev sjuk. Där stod jag och undrade hur jag skulle ta mig till mina föräldrar, men lyckligtvis ställde den röda taxin och dess underbara chaufför upp och hämtade mig - som alltid.

 

Efter en avkopplande helg var det skönt att komma hem, men i måndags fick jag betala "priset". Då kände jag mig fruktansvärt ensam och stressad över allt som måste göras här hemma.

 

Inte förrän igår - en vecka efter 20:e dag Knut - lyckades jag få undan julsakerna, trots att det inte var så mycket annat än adventsljusstakar och julstjärnor, men det blev så mörkt, så fasadgranen ute på balkongpelaren får sitta där ett tag till ...

 

 

Välkommen ...

... som bloggskrivare! Det vill jag säga till Mia-My i Skoogsdungen och Malin på Rosa och risa. Jag erkänner att det är jag som är skyldig och har smittat dem med bloggskrivarfeber, men jag är nog inte den enda skyldiga.

 

Mia-My i Skoogsdungen skriver: " ... jag tycker mer det (livet) är som en skog, med träd att klättra i, blad att rita på, pinnar att kasta och blommor att plocka. Följ mig på en krokig stig, så får vi väl se vad vi hittar ... " Det låter riktigt spännande, så det är självklart att jag ska följa Mia-My.

 

Här är länken till Skoogsdungen http://www.skoogsdungen.blogspot.com/

 

Rosa och risa ska jag också följa med spänning, för jag är så nyfiken vad det syftar till ... Rosa vet jag vem det är, men Risa vet jag inte? Eller ska det vara att ge ros och att ge ris?

 

Här är länken till Rosa och risa http://www.eamalin.blogspot.com/

 

Vem ska bli nästa bloggare? Kanske den alerta 81-åriga damen, som mailade till mig och var så stolt så stolt att hon hade lyckats hitta fram till min blogg? Hon tyckte bara det var en lite väl lång adress. Kanske blev hon också smittad av bloggskrivarfeber?

 

Vad är det för likhet ...

... mellan en diskmaskin och ett kylskåp? Ja, det undrar jag verkligen! Igår kväll hade FSDB Örebro-Värmland årets första medlemsträff och vi höll till i ABF:s lokaler, där jag inte är så hemmastadd. Därför skulle en av tolkarna visa mig till diskmaskinen, när jag skulle plocka undan efter mig efter fikapausen. Men när jag tog i handtaget och öppnade, så var det kylskåpet! Det var gårdagens skratt!

 

I måndags hade jag tur! Först var det dags att åka till Syncentralen för att bestämma vilka glasögon jag ska ha, vilket jag har gått och funderat på i närmare två månader. Jag vet inte hur många jag har provat och provat och provat ... Alla modeller som jag har gillat, har varit i fel färg - grönt t.ex. - och alla färger som jag har kunnat tänka mig att ha, har varit fel modell. För att inte skjuta på beslutet ännu längre, bestämde jag mig i söndags för ett par vinröda glasögon. När jag kom till Syncentralen för att tala om det, visade det sig att just denna modell fanns i brunt också! Då blev jag glad och valde det!

 

Senare på dagen visade det sig att min ledsagare hade bil och det var också tur! För jag skulle åka till ridsportaffären och byta säkerhetsvästen, men naturligtvis hade jag glömt ta med den på morgonen, trots att den - som alla andra saker som jag missar - låg mitt framför näsan! Och jag hade redan åkt taxi 5 gånger i måndags, så jag vet inte, om jag skulle ha vågat beställa en extra resa för att hämta västen ...

 

Idag, när jag åkte hem från jobbet, inbillade jag mig att taxi försökte släppa av mig vid fel dörr. Det började bli mörkt och utebelysningen var tänd och just vid min dörr finns en lampa. Men det var mörkt vid dörren, där taxi hade stannat, så jag började tjata på chauffören att det var fel och att jag skulle till "F". Chauffören var lika envis, så jag gav mig och klev ut ur bilen till sist och då visade den stackars chauffören mig att min porttelefon satt på väggen. Alltså var lampan trasig!

 

Varför ska alla lampor jävlas med mig? Häromdagen var lampan i kylskåpet också trasig, så jag undrade om hela kylskåpet eller "bara" lampan hade lagt av ...

 

Nytt försök

Mycket riktigt slutade den 7 januari med 3 gånger 3 "olyckor". Det sista var att jag försökte skriva mitt inlägg till denna blogg som epost, eftersom jag hade läst att jag skulle kunna göra det. Men när inlägget aldrig kom upp på bloggen, klistrade jag in texten i det vanliga skrivfältet istället. Efter att ha gjort så, gick jag till inställningarna för att läsa hur jag skulle bära mig åt med epost och såg att jag naturligtvis hade skrivit fel epostadress. Idag gör jag ett nytt försök med epost och hittills har det inte gått så bra, för min dator har hängt sig två gånger och jag har fått skriva om allt.

 

Dagen efter otursdagen - alltså i torsdags - gick det lite bättre för mig. Det kändes skönt att inte vara ensam för en av mina kollegor slog sönder ett glas på jobbet. Men själv påpekade hon att hon valde ett glas som inte tillhörde henne själv istället för favoritmuggen, som jag förstörde. Själv tappade jag bara gaffeln på golvet, när jag hade ätit lunch, upptäckte att jag inte hade lagt någon ny banan i "Banana Guard" (Jag som gärna vill ha banan till eftermiddagsmålet...) och glömde kvar USB-minnet i datorn, när jag gick från jobbet. Återigen exempel på hur det går, när man inte ser vad man har mitt framför näsan!

 

Igår eftermiddag var jag ute och red igen och det var så vackert! Solnedgång i väster och nästan fullmåne på himlen... På väg tillbaka hem, bad jag taxi stanna vid mitt jobb för att hämta USB-minnet och det var för en gångs skull OK att göra så. Innan jag gick in, sa jag till Malin: "Nu får du vakta taxin!" När jag kom ut igen, var Malin upprörd och sa att taxin hade börjat köra och hon hade fått stoppa den! Tur att jag hade henne med!

 

Idag har jag varit hos en god vän och fikat och pratat skit. Vi tjuvstartade med semlor! Och jag har inte råkat ut för några andra missöden än att datorn - som sagt - har hängt sig...

 

Inte min dag!

Nej, jag försov mig inte, men taxi kom tidigt och ringde på dörren, så jag fick bråttom med frukosten och bet mig i läppen... Fil och müsli med blodsmak är inte så gott! När jag väl satt i taxin halvvägs till jobbet, kom jag på att jag hade glömt ta med min jobbnyckel... Datorn (på jobbet) visade ett felmeddelande första, andra och tredje gången, när jag försökte starta den och först vid fjärde försöket gick den igång, men jag kan lova att den har varit jätteseg och långsam hela dagen, så den trodde väl att den fortfarande hade jullov... När det var dags för fika vid 10-tiden, lyckades jag välta omkull min temugg, så den åkte i golvet och gick i bitar... Min fina kära temugg med Linda i punktskrift! Sedan var det lugnt ett tag, men när jag kom till Gustavsviksbadet upptäckte jag att jag hade jobbets Tactum-klockan med dit, vilket innebär att den inte är laddad imorgon och då fungerar den inte! Sedan gick gummibandet till skåpnyckeln av! Som tur var hade jag inte hoppat i vattnet än, så min ledsagare slapp dyka ner och leta som en annan ledsagare fick göra för många år sedan... Ibland säger man att när det har hänt tre saker är det över och nu hade det hänt två gånger tre saker, så jag trodde det skulle räcka, men nej jag hade fel... När jag kom hem, satte jag mig vid datorn, för att skicka iväg inbjudan till FSDB Örebro-Värmlands medlemmar till en aktivitetsdag med tolkeleverna som vi hade planerat på jobbet under eftermiddagen idag. Och jag fick genast respons från flera håll med frågan varför jag hade bokat samma dag som FSDB Örebro-Värmlands styrelse ska ha möte? Ja, det kan man undra, men jag hade inte haft en tanke på det! Och inte heller skrivit upp det i kalendern! Fy på mig! Och till sist började telefonen ringa och numret som visades var 060-701 02 00 och inte texttelefon... Då blev jag lite sur och gick till http://www.leffeboy.com/nummer/ som är en jättebra sida, där man kan söka de flesta nummer till olika telemarketingsföretag och hitta deras kontaktuppgifter, så nu har jag skickat ett påpekande till just detta företag och talat om att jag har texttelefon och att jag dessutom är med i NIX-registret och att de borde respektera det... Nu är frågan om det ska hända något mer, så det blir tre gånger tre saker?

Det svåraste med denna blogg ...

... är att skriva rubriken! Dagens rubrik kan ju inte vara "Förlagda reseräkningar, osynliga soppåsar, NEJ till tolk och hur jag ska lyckas vakna".

Idag har jag ägnat större delen av dagen att försöka få lite ordning på alla papper och kvitton och till min fasa har jag upptäckt att vissa av höstens reseräkningar inte har blivit ivägskickade! Jag har lovat mig själv att börja skriva upp allt igen, vilket jag har slarvat med hela 2008, men nu är det ju ett nytt år....

Idag var jag också hos Malin och åt lunch. Efteråt tog jag hennes soppåsar med mig hem för att kasta tillsammans med mina sopor, eftersom det sitter en avbruten nyckel i låset till hennes soprum... När jag kom tillbaka hem, gick jag in för att hämta mina sopor också för att bara behöva gå till soprummet EN gång. Men när jag hade varit ute med allt, trodde jag, och kom in i köket igen, hittade jag en soppåse som jag hade hängt på köksstolen för att inte glömma den... Så det fick bli TVÅ turer till soprummet i alla fall! Så går det, när man inte ser vad man har mitt framför näsan!

Igår läste jag ett inlägg i ett diskussionsforum för personer med dövblindhet. Det var en kvinna som hade anmält sitt intresse att resa till WFDB:s kongress i Uganda i höst, men nu hade hennes tolkcentral sagt NEJ och hoppades att hon ändå skulle kunna åka! Men...... Hur ska hon kunna åka utan tolk? Och ska vi som har dövblindhet inte ens få delta på vår egen världskonferens? Ja, jag blev arg, när jag läste detta inlägg!

Imorgon är det dags att börja jobba igen och frågan är bara hur jag ska bära mig åt för att vakna? Jag som älskar att sova länge!

Tack för ridturen!

Igår blev det inte tid över att skriva här... Då åkte jag ut till Mariebergs köpcentrum och spenderade lite pengar, bl.a. köpte jag ett par ridstövlar, som jag bara måste ha, för de var så sköna! Jag köpte också en säkerhetsväst, som jag har tänkt ett tag att jag skulle göra, men det var inte lätt att hitta rätt storlek... Med hjälp av expediten hittade jag i alla fall en som satt bra, men den kändes för kort framtill och jag frågade expediten flera gånger, om den inte är för kort, nej, den ska vara så! Men när jag kom hem, läste jag det medföljande instruktionskortet och där står det att säkerhetsvästen ska gå 25 mm nedanför sista revbenet framtill och på sidorna ska den gå ner till bäckenet och det gör den minsann inte, så jag ska ringa till butiken imorgon och fråga!

Idag var det - 16 grader, när jag vaknade, men jag och Malin hade bestämt oss för att åka ut till stallet idag. Så det var bara att bylta på sig alla kläder och ge de nyinköpta stövlarna ett eldprov eller rättare sagt köldprov. Malins häst Rosa har varit sjuk p.g.a. att hon troligtvis har ätit för mycket frostgräs och hon har stått inne två dagar nu. Därför tog Malin bara ut henne på en kortare promenad idag. Jag däremot lånade Rosas stallkompis Halldor och var ute på en jättehärlig ridtur på cirka 1 timme. Det blev ganska mycket tölt och min stackars ledsagare fick springa bredvid, men det verkade inte gå någon större nöd på hene. Tack, Halldor, för ridturen! Nu ska jag krypa ner i sängen och fortsätta läsa Henning Mankell.

Dagen idag

Jag tänkte att dagens rubrik skulle vara något i stil med "Korta förfallodatum, parkerade lastbilar, dolda strömbrytare, massagedyna och 1.000 frågor", men så långa rubriker kan jag väl inte ha. Det är i alla fall vad detta inlägg kommer att handla om....

Jag började dagen med att sova länge, för jag låg och läste "Eldens hemlighet" av Hening Mankell igår kväll eller rättare sagt i natt. Och just när jag hade stigit upp ringde Malin och undrade om jag var vaken. Hon hade också gått upp några minuter tidigare, så det kändes skönt att inte vara den enda som hade sovit halva förmiddagen.

Men det var inte det jag skulle skriva här. Efter en lång frukost, för jag fortsatte läsa vid köksbordet, satte jag mig vid datorn för att ringa och bråka lite. I mitten av november beställde jag nämligen en present på nätet och valde att få fakturan som epost, vilket jag också fick, men jag tänkte att jag inte skulle betala den, förrän jag hade fått själva presenten också med Posten. När den väl kom, hade jag glömt att jag inte hade betalat, så jag missade förfallodatum och lite senare fick jag en påminnelse med ett vanligt brev - alltså inte med epost. Jag såg att det var en faktura, men jag har för vana att lägga alla fakturor i en speciell hög och sedan gå igenom dem först i slutet av månaden, när jag betalar alla andra räkningar. För jag orkar som regel inte försöka läsa dem var och varannan dag och jag har sällan någon att be om hjälp. Så var det då dags att betala räkningar och jag upptäckta att just denna faktura var en påminnelse med bara 8 dagars betalningsvillkor, så jag hade återigen missat förfallodatum, men det var bara med någon enstaka dag, så jag betalade och hoppades att det skulle gå vägen. Det gjorde det inte, för i tisdags fick jag en ny påminnelse med RÄNTA. Den var utskriven 22 december och hade liksom tidigare 8 dagars betalningsvillkor. Alltså var förfallodatum i tisdags! Så jag ringde alltså idag och påpekade att det inte går att ha 8 dagars betalningsvillkor, om man som jag har dövblindhet. Till svar fick jag att jag måste läsa köpvillkoren noggrannt, ja, det har jag gjort och där nämns bara 14 dagars betalningsvillkor för den första fakturan. Till svar fick jag också att jag bör undvika att handla på nätet, je, men det är ju så bekvämt att inte behöva tänka på att ha ledsagare som följer med till affären. Jag påpekade dessutom att jag faktiskt valde att få fakturan som epost, för att kunna läsa den enkelt och att jag borde få påminnelser också som epost, men nej, påminnelser skickas alltid ut som vanligt brev. Jag sa att då är påminnelser inte tillgängliga för mig och då borde jag inte behöva betala räntan. De höll med om att tillgängligheten var dålig, men de sa att betala måste jag ändå göra - precis som alla andra - och att de skull flytta fram förfallodatum till 8 januari. Samtalet tog 1 timme (inklusive telefonkö)!

Senare skulle jag till Malin för att äta lunch, då stod en lastbil eller flyttbil parkerad längst ner vid min huslänga. Jag var redan försenad p.g.a. ovan nämnda telefonsamtal och suckade och tänkte att: "Nu måste jag gå runt hela huset också!" Men då kom en kvinna och ledsagade mig förbi lastbilen och hon ledsagade dessutom alldeles utmärkt!

När jag kom tillbaka hem, skulle jag tända en lampa, som jag aldrig använder annars, här vid datorn. Den fungerade inte! Så jag gick för att leta reda på en ny glödlampa och efter mycket letande hittade jag en som passade, men den fungerade inte heller! Då tänkte jag att väggkontakten kanske inte är i, men det var den visst! När jag följde sladden för att kontrollera att det verkligen var rätt väggkontakt, hittade jag en extra strömbrytare! Det fanns alltså två strömbrytare på samma sladd, vilket jag inte hade en aning om och den dolda strömbrytaren var avstängd! Jag bytte glödlampa igen och den gamla fungerade den också, så det var bortkastad tid att leta reda på en ny.

Idag fick jag också ett reklammail och där läste jag följande:
OBH Nordica Shiatsu Kroppsmassage 6088
Idealisk för användning i hemmet eller på kontoret. 2 massageformer i en och samma dyna; Knådande massage (Shiatsu) samt vibrationsmassage. Ger en behaglig avslappning av spända och trötta muskler. 6 olika program med valmöjlighet för hastighet, bredd mellan massagepunkter samt program för rörlig massage i höjdled över hela ryggen. Lätt att fästa på tex stolen med integrerade resårband. Enkel manöverpanel med programval.
Låter det inte skönt? Kanske en nyårspresent till mig själv också? Men ska jag våga handla på nätet igen?

Igår skrev jag: "Någon gång i november började jag dessutom läsa en viss väns blogg och det inspirerade mig ... " Idag läste jag på samma väns blogg att hon blev glad över att jag har börjat skriva blogg, för hon har funderat på många saker och nu får hon följa min vardag, istället för att sitta med 1.000 frågor. Men jag vill säga till dig Anne-Maj och alla andra som läser detta att det är OK att ställa 1.000 frågor till mig. Genom att vara nyfiken får man lära sig något varje dag! Fast jag måste också säga att det inte är alls säkert att jag har 1.000 svar....

Nyårspresent

Min nyårspresent till alla mina nära och kära samt till alla andra som vill läsa är denna blogg. Men ni skulle egentligen ha fått den som julklapp. Problemet var bara att före jul lyckades jag inte förstå hur jag skulle bära mig åt för att skriva. Därför fick ni alltså vänta och ni måste ha fortsatt tålamod. Det tar tid för mig att komma igång, tror jag.

Men nu undrar ni förstås hur jag kom på något så tokigt som att börja med en egen blogg och det ska jag berätta. Det var någon gång i mitten av november, när det kändes som om jag hade hela världen emot mig och livet var ett helvete. Det kändes så för att tolkcentralen och färdtjänsten och allt annat också strulade till vardagen för mig. Då sa jag till några av er, mina vänner, att jag skulle börja skriva blogg, aå att alla får veta om mitt helvete. Någon av er svarade: "Gör det!" och det inspirerade mig. Någon gång i november började jag dessutom läsa en viss väns blogg och det inspirerade mig också. Tack för det! Nu får ni inte tro att jag bara ska skriva om mitt s.k. helvete. Nej, jag ska som min sidrubrik säger skriva om vad Linda - alltså jag - tycker och tänker om mitt liv och min vardag.

Nu ska jag sätta mig i soffan och läsa alla cirka 150 SMS från er, mina nära och kära, som jag fick igår, i natt eller idag och som jag inte har tagit mig tid att läsa än. För igår spelade jag Plump och hade jättetrevligt och jag vann! Och idag ät hela familjen - d.v.s. Malin, Mamma och Pappa middag hos mig. Nu är Malin i stallet och Mamma och Pappa sitter i bilen någonstans på väg till Skåne.

Jag önskar alla läsare ett riktigt GOTT 2009!