Mycket riktigt slutade den 7 januari med 3 gånger 3 "olyckor". Det sista var att jag försökte skriva mitt inlägg till denna blogg som epost, eftersom jag hade läst att jag skulle kunna göra det. Men när inlägget aldrig kom upp på bloggen, klistrade jag in texten i det vanliga skrivfältet istället. Efter att ha gjort så, gick jag till inställningarna för att läsa hur jag skulle bära mig åt med epost och såg att jag naturligtvis hade skrivit fel epostadress. Idag gör jag ett nytt försök med epost och hittills har det inte gått så bra, för min dator har hängt sig två gånger och jag har fått skriva om allt.
Dagen efter otursdagen - alltså i torsdags - gick det lite bättre för mig. Det kändes skönt att inte vara ensam för en av mina kollegor slog sönder ett glas på jobbet. Men själv påpekade hon att hon valde ett glas som inte tillhörde henne själv istället för favoritmuggen, som jag förstörde. Själv tappade jag bara gaffeln på golvet, när jag hade ätit lunch, upptäckte att jag inte hade lagt någon ny banan i "Banana Guard" (Jag som gärna vill ha banan till eftermiddagsmålet...) och glömde kvar USB-minnet i datorn, när jag gick från jobbet. Återigen exempel på hur det går, när man inte ser vad man har mitt framför näsan!
Igår eftermiddag var jag ute och red igen och det var så vackert! Solnedgång i väster och nästan fullmåne på himlen... På väg tillbaka hem, bad jag taxi stanna vid mitt jobb för att hämta USB-minnet och det var för en gångs skull OK att göra så. Innan jag gick in, sa jag till Malin: "Nu får du vakta taxin!" När jag kom ut igen, var Malin upprörd och sa att taxin hade börjat köra och hon hade fått stoppa den! Tur att jag hade henne med!
Idag har jag varit hos en god vän och fikat och pratat skit. Vi tjuvstartade med semlor! Och jag har inte råkat ut för några andra missöden än att datorn - som sagt - har hängt sig...
Jag ler när du skriver om att posta inlägget, problemet hade jag också förut. Men nu fungerar det än så länge =) Det där med USB minnen, du borde ha en kedja till den, om du går från datorn så tar du den med dig, så omöjligt att glömma! Semla? Aja Baja tjuvstart, men jag kanske gör det till veckan. har hemliga planer för detta....
SvaraRaderaJa, du, den sanna glädjen är skadeglädjen! Men det är alltid kul att veta att fler än man själv slår sönder, strular och glömmer. Men du har en knasig blogg, eller snarare hur den funkar, så jag förstår att det inte är så enkelt. Hoppas det går bättre med epostandet! Marie S
SvaraRadera