Dags för min andra insändare till Nerikes Allehanda

Det är ingen ände på tolkeländet! Igår kväll satt jag på tåget och fick SMS från Maria som skrev att hon var jätteledsen och mådde jättedåligt. Så när jag kom hem, ringde jag till henne för att höra vad som var galet. Då berättade hon att hon hade fått besked från Tolkcentralen att hon inte får tolkar till DBU:s ridweekend. Hon ville ha hjälp att överklaga, så jag fick förklara att det är omöjligt att överklaga Tolkcentralens beslut. Jag lovade hjälpa henne att kontakta Patient-nämnden istället och jag frågade om jag fick skriva till Nerikes Allehanda. Det fick jag så här är min andra insändare:

 

Berövad dröm och delaktighet

 

Maria är 30 år och har dövblindhet. Hennes största dröm har alltid varit att få prova på Western-ridning. Nu har hon fått chansen genom att Dövblind Ungdom (DBU) arrangerar ridweekend den 6-8 mars på Jultorp Ranch utanför Herrljunga. Detta har Maria verkligen sett fram emot. Hon har redan betalat anmälningsavgiften och till och med kontaktat tidningen Luckyrider, som skriver om just Western-ridning, för att de ska komma dit och göra reportage och visa att det är möjligt att rida trots dövblindhet. Men nu har Maria blivit berövad drömmen och möjligheten till delaktighet vid denna ridweekend av Tolkcentralen, som inte erbjuder henne några dövblindtolkar. Varför inte? Naturligtvis för att Western-ridning anses vara fritidsaktivitet och räknas till nivå 3 i Tolkcentralens prioriteringsordning. Men i definitionen av dövblindtolkning, som Förbundet Sveriges Dövblinda (FSDB) har antagit, står det: "Dövblindtolkning är en förutsättning för att personer med dövblindhet ska kunna uppnå full delaktighet, jämlikhet, självständighet och självbestämmande på alla områden i samhället /.../ När och i vilken omfattning dövblindtolkning behövs är olika från person till person och från situation till situation. Varje enskild person med dövblindhet är själv den som vet bäst, när och i vilken omfattning som just han / hon behöver dövblindtolkning." Min uppmaning till alla som läser detta är att låta Maria - och alla andra personer med dövblindhet - vara delaktiga, jämlika och självständiga medborgare samt att själva få bestämma. I Marias fall handlar det om att själv få bestämma att hon vill åka till Jultorp Ranch och låta den efterlängtade drömmen bli verklighet. Istället är Maria nu jätteledsen och mår jättedåligt. Maria känner sig också diskriminerad och tycker att den efterlängtade drömmen är förlorad.